Huvudvärk de lux

Idag är jag hemma från jobbet, huvudvärken vägrar ge med sig. Det är tredje dagen med huvudvärk, envis huvudvärk de lux.

Jag har tagit de starkaste tabletterna jag har, slocknar fullständigt efter tio minuter. Men huvudvärken är kvar. Så nu försöker jag göra saker som jag mår bra av utan att anstränga mig. Jag tittar på blommorna i trädgården, doppar fötterna i poolens kalla vatten, lyssnar på ljudbok och dricker islatte. Inget hjälper och jag känner hur humöret dalar.

• 

• 

• 

Schersminen är fylld av knoppar men det är orättvist för syrrans schersmin står i blom och hon bor 5 mil norr om mig. Jag längtar tills schersminen står i blom för doften av schersmin får mig att tänka på mormors hemmagjorda jordgubbssaft, fika i bersån och somrarna på Nåthult. Att en doft kan bära så många minnen.

Blommorna i min trädgård bär så mycket mer än bara skönhet med sig. Jag kommer aldrig ha lika gröna fingrar som farfar och mormor men jag känner mig nära dem när jag påtar i trädgården.

Jag känner för att slänga väskan över armen och bara sticka iväg någonstans. Inget stor eller påkostat utan bara att vara själv. Jag och min kamera eller jag och min bok. Men jag orkar inte. Jag orkar inte ens resa mig ur soffan. Det är som att jag är helt urladdad. Jag vet att det blir så här med pollenallergin, medicinerna och första värmen. Kroppen slår bakut, men jag har så mycket önskan inom mig och så mycket längtan efter utflykter. Förr var det aldrig så här, förr kunde jag sova fyra timmar om natten och jobba en hel dag för att sedan träffa vänner på kvällen. Det går inte längre eller jo det går. Det är bara det att gör jag det så gnuggar fibron sina händer, ler illmarigt och säger Bring it bitch. Så ja jag gör det helt enkelt inte så ofta längre, det är inte värt det.

Det är nog därför jag har börjat läsa så mycket igen. Karaktärerna blir mina vänner som jag umgås med, platserna i böckerna blir mina utflykter och jag slipper betala fibropriset för det.

Bli nu inte ledsna för mig, jag har ett underbart liv, jag har kära vänner och jag åker på utflykter. Det är bara begränsningen att alltid först behöva väga av hur kroppen känns som drar ner mitt humör. Ja och huvudvärken, den förbannade huvudvärken den är ett aber.

Men nu ska jag stänga mina blå och sova en stund i solen.