Ingen kan göra allt
Ingen kan göra allt men alla kan gör något, så går ordspråket men vet ni jag är innerligt trött på det.
Just nu är det så ofantligt mycket i vårt samhälle som vi ska kämpa mot och kämpa för. Vi ska engagera oss i allt med orden att alla kan göra något. Samtidigt så har vi pressen på oss att vara pedagogiska, tacksamma och accepterande mot olikheter. Alltså vem fan var det som drog igång att vi ska vara några jävla supermänniskor?
Om vi nu kopplar in hjärnkontoret innan vi kör på i ullstrumporna med alla måsten så inser vi snart att det är inte hållbart.
Vi ska rädda världen från klimatkrisen, vi ska rädda världen från allt ont, vi ska rädda världen från fetma för det är lika hemskt som att barn dör pga mäns våld (krig, män krigar inte människor), vi ska också kämpa för allas rätt, vi ska förstå att alla har rätt till en andra chans även om hen är en terrorist/våldtäktsman/grovt kriminell, vi ska sträva efter att göra karriär samtidigt som vi låter barnen få vara fria och egna individer. Alltså jag vet inte hur många timmar ni har per dag för ni verkar ju helt klart ha fler än de 24 timmarna jag har per dygn.
För det första, krig och våld kommer inte upphöra förrän de som tjänar på våld och krig slutar tjäna på det. Klimatkrisen kommer inte ta slut förrän det är mindre lönsamt med klimatförstörande alternativ än med klimatsmarta alternativ. Våra barn kommer inte bli ansvarstagande och säkra vuxna om vi inte ger dem verktygen som barn. Vi kommer inte ha en fungerade värld om vi inte alla lär oss att alla våra handlingar får konsekvenser och det måste vi äga.
Om vi nu jämför vårt samhälle med en stor arbetsplats så hade man snabbt insett att det vi håller på med nu fungerar inte. En arbetsplats fungerar inte om alla ska göra allt, det blir inte någon produktivitet som håller då. Om vi nu istället hade tänkt som man gör på en arbetsplats så kanske vi hade kommit framåt med en stark kraft. Vi kan inte alla tillhöra samma ”sektion” för då kommer vi inte orka fram till ett resultat.
Bestäm dig för vad du vill jobba med. Vad är din arbetsuppgift? Kvinnors rättigheter – kanon då står du på barrikaderna för det. Klimatkrisen – upp på barrikaderna! Världsfred – barrikaderna väntar. Barns utveckling till ansvarstagande vuxna – hoppa upp på barrikaderna.
Vad vi inte kan göra är att klättra upp på alla barrikader. Det går inte, vi har inte orken till det för det är så med barrikader att det kostar tid, svett, engagemang och pengar. Bestäm dig för det som är viktigast och kämpa för det, skit inte i det andra men lägg ditt fokus på det som är viktigast och lita på att någon annan kämpar för det de tycker är viktigast.
Se på Greta Thunberg, ett skolexempel på vad jag menar. Greta är på barrikaderna för klimatkrisen men jag är övertygad om att hon inte skiter i kvinnors rättigheter, i världsfreden eller barns utveckling. Hon har förstått att hon inte kan engagera sig i allt och har valt det hon tycker är viktigast. Om man nu tycker att Greta är helt fel ute på sin barrikad ja då får man bestämma sig, är ens egna viktigaste barrikad att Greta har fel ja då får man bygga upp sin egna barrikad. Eller så kan man skita i vilken barrikad Greta står på och istället ställa sig på barrikaden för ens egna hjärtefråga. Jag har aldrig sett någon bli framgångsrik på en arbetsplats genom att inte göra något annat än att hacka på vad alla andra gör.
Om någon står på barrikaderna för kvinnors rättigheter och mot mäns våld mot kvinnor så behöver man ju inte klättra upp på samma barrikad och skrika ”inte alla män” utan då är det ju bättre att klättra upp på barrikaden för att män ska visa att de är normalt funtade människor som tar ansvar.
Om någon klättrar upp på barrikaderna för att barn är egna individer och ska få höra/synas/välja själv. Ja då behöver man ju inte försöka putta ner den personen från barrikaden utan istället hitta en barrikad för vikten av att barn lär sig att ta ansvar och konsekvenserna av sina handlingar.
Vad jag försöker få er att inse är att vi behöver inte stå på alla barrikader, vi behöver inte putta ner någon bara för att vi inte vill stå på deras barrikad. Det är bättre att göra en sak engagerat och rejält än att springa runt och försöka vara på alla barrikader för då slutar det med att tiden har gått åt till att klättra upp och ner för barrikaderna och inget har blivit gjort.
Bara för att någon står på en barrikad som du inte håller med om betyder inte det att den barrikaden är fel och måste rivas. Det betyder att du måste bygga din egna barrikad och kämpa för den.
Så hitta din barrikad, stå stadigt där och lägg fokuset på det du gör istället för på vad andra inte gör.
Så intressant och tänkvärt inlägg. Det går ju inte att engagera sig i allt även om man skulle vilja. Bra inlägg!