Jag har en barbiedockas ben

Ja nu menar jag inte smala, långa ben och går på tå. Nä jag menar mer som när man hade råkat ta bort ett ben och sen inte riktigt fick tillbaka det. Så känns det idag, som om någon inte riktigt har tryckt tillbaka mina ben rätt.

Efter jobbet hade jag svårt för att hoppa in i bilen och jag körde på farthållaren mest hela vägen. Väl hemma trillade jag snudd på ur bilen. Satte mig ner i fåtöljen och åt lunch med Fab5 som sällskap (inte alls lika bra som när det kom första gången!). Hade tänkt stanna i fåtöljen men det gjorde helt enkelt för ont. Och inte har jag något bra knark hemma (alltså smärtstillande och inte knark på riktigt).

Kanelbullar!

Jag jag ställde mig alltså och bakade kanelbullar. Det vet väl alla att om du har ont i benen så bästa lösningen att stå statiskt på dem. Alltså ibland är jag bara så korkad. Men att vara sysselsatt för att inte tänka på värken, det tar inte bort värken snarare tvärtom men just när jag är i fokus så hinner jag inte känna efter.

Kan vara så att Affe hjälpte till att pärla bullarna.

Så nu sitter jag återigen i fåtöljen och har ännu mera ont. Så nu ska jag köra och köpa mjölk, jag kan bara inte vara stilla för det gör för ont. Sticker i fötterna gör det också.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.