Som en 20 kilos bebis

Jag tar med glädje hand om min sjukling, jag bär honom till toa, från toa, till soffan, från sängen, jag bär honom upp för trappan bara för att bära ner honom igen efter några minuter. Jag plockar tomater i växthuset och hallon i trädgården. Jag läser böcker, tittar på Katten som vet allt om ditten och datten. Jag passar upp honom till 100% men när förbandet ska bytas och han gråter av smärta då rasar jag som ett korthus och gråter minst lika mycket.  

 
Jag klarar inte se mina barn ha ont, jag klarar inte se någon jag älskar ha ont äsch jag klarar inte se någon ha ont utan att tårarna forsar och hjärtat brister. När jag hör att skriket av smärta inte går att hålla tillbaka då känner jag smärtan i varenda cell i min kropp. 

Älskade lille skrutt ❤️

2 kommentarer

  1. Ja det är fruktansvärt! Jag kan bemästra mig just i situationen, kanske pga min yrkesroll i många år, men efteråt kan jag också säcka ihop. Kan man då gråta en skvätt ihop så lättar en del.
    Ni är duktiga allihop!! Alla fyra!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.