Varje gång jag ser ett inlägg om skolskjutningen i USA faller mina tårar. Så många älskade barn som aldrig får växa upp. Det är för stort för att ta in, någon sköt ihjäl en hel förskoleklass. Att det är fruktansvärt och hjärteknipande kan jag ta in men inte känslan av att en hel förskoleklass med glada och skrattande barn är bota.
Kan vi inte bara bestämma oss för att sprida vänlighet och kärlek nu? En gång för alla så att något sådant här aldrig sker igen!
V Ä N L I G H E T!
Klicka här!
Det är fruktansvärt på alla sätt….
Finns inte ord.
Jag har tagit ett medvetet beslut om att inte läsa om detta. Inte för att jag inte bryr mig såklart men för att det inte hjälper någon att jag ältar det så som jag så lätt gör. Ältar och gråter och oroar mig och tänker på de hemskaste scenarier.
Peppe gav mig internetförbud. Det jag inte kan göra något åt vill jag inte förkovra mig i. Jag vill inte fästa min uppmärksamhet på sådant jag inte vill veta av och bjuda in ännu mer av det i mitt liv. För det är vad som händer…helt plötsligt ser och hör man mer och mer och mer som hjärtat krossas av att höra. Låt oss fokusera på det vi vill ha. Säkra, glada små barn i skolan t.ex. Om vi alla fokuserar på det fina och bra så växer också det. Hoppas jag. Kram