Tisdagsmorgon

Tisdagsmorgon och äntligen kom jag upp i rätt tid igen. Den senaste tiden har jag varit så ofantligt trött att jag inte har kunnat slita mig från sängen. Jag har funderat på om jag skulle jobba eftermiddag istället bara för att slippa stiga upp men det hjälper ju inte för dels så klarar jag inte eftermiddagar längre och dels så måste jag stiga upp ändå för barnen ska ju till skolan.

Det kanske är den nya datorn som gör att jag kommer upp? Hahaha nä det tror jag inte men ja det är betydligt lättare att blogga igen när jag har en dator som pallar PS och som inte är seg som kall sirap. Och ja jag älskar att den är begagnad för jag tycker det är helt sjukt att man köper nytt när det finns gammalt som fungerar hur bra som helst. Givetvis omfattar det inte allt, jag vill helst inte ha begagnade trosor. *kräks lite vid tanken*

Igår var jag på sjukhuset igen, denna gången var det dags för besök hos kuratorn. Det är så skönt att få prata av sig om alla tankar och känslor som finns kring diagnosen jag nu har. Jag tror stenhårt på att man behöver prata och man behöver prata med någon som utbildad inom psykiatrin. Om någon har ont i magen så kontaktar man vårdcentralen för man vill ha hjälp mot värken men om någon har ont i själen så kontaktar vi inte vårdcentralen. Det är så dumt! Om man har ont i själen så vill man håll det hemligt. Det finns hjälp att få och det hjälper verkligen att prata om det! Man kanske inte kan gipsa själen men man kan få hjälp! Jag var mycket skeptisk mot det första gången jag skulle prata med en psykolog men hon var så himla fantastisk. Hon fick mig att se på mitt liv och gav mig verktyg till att reda ut det jag ville reda ut. Sen är jag lite trögfattad eller lomhörd tydligen för jag har ju hamnat tillbaka i det gamla skadliga beteendet igen genom åren. Men jag har ju gått vid fler tillfälle efter det så jag vet ju vad det är som händer och varför. Som en psykolog på smärtrehab sa till mig – det är som att åka långskidor man vill hellre åka i det redan upplagda spåret för det är enklare men inte bättre. Jag brukar försöka tänka på det när det känns jobbigt.

Samtalet igår var inte med en psykolog så det var inte så mycket att reda ut och lösa utan det var mer att diskutera kring hur diagnosen har landat hos mig och hos familjen. För att känna av hur jag hanterar krisen att få en sådan diagnos som jag fått. Både jag och kuratorn var ganska överens om att någon kris gick jag inte riktigt igenom men visst finns det saker jag behöver jobba med och bearbeta. Jag kommer träffa kuratorn minst en gång till och sen får jag en remiss till psykologbesök om jag vill. Och JA det vill jag!

Facebook-dagens minnen är bra

Det kom upp ett minne på Facebook för några dagar sedan. Alltså jag älskar denna bilden på pojkarna! Jag minns så stora jag tyckte att de var när jag tog bilden men nu så tittar jag på den och ser hur små de var så blir jag helt gråtmild. Jag vill inte ha fler barn men jag kan sakna tiden, jag vet att jag inte kände likadant då men det var allt bra mycket enklare!

Ha en fin dag, hoppas att solen skiner på er!

Nu har du chansen att vara nr. 1

14 kommentarer

  1. Så bra sagt att inte kan gipsa själen men man kan få hjälp! Nu vet jag inte vilken diagnos du har men en sak som är säkert att när själen går sönder funkar inga gips eller quickfix. Det tar tid och måste så få göra för det sägs att det tar lika lång tid att laga någon som det tog att bli sjuk. Kram

    • Tack!
      Jag har fibromyalgi, MS och psoriasis och med det så har depression och panikångest kommit som ett brev på posten. Dessutom så har jag gått igenom utmattningsdepresssion två gånger.
      Jag tycker att alla borde gå och prata regelbundet lika väl som man går på årlig hälsokontroll.
      Kram

  2. Ibland är man mer trött än vanligt. Är också seg på mornarna nu. Kul med ny dator, hoppas den är bra 😊 Tycker det är så kul med facebook-minnen som kommer upp att se tillbaka på 😍

  3. Jag går också hos kurator, och det är så bra att kunna ha någon att prata med om saker som andra kanske inte skulle förstå. Tyvärr är min samtalskontakt inte så bra som jag hade hoppats, men jag ska ge det en chans.

    • Att kunna prata om sånt som gör att man låter helt knasig eller elak eller vad det nu kan vara utan att någon dömer en är så skönt.
      Ge det någon gång till annars så har du rätten att få prova någon annan!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.