Tungt att bära

Diktens namn: Tusen Stenar
Författare: Birgitta Eriksson

Tusen Stenar

Tusen stenar är tungt att bära på.

Om än de ligger i en ryggsäck, är det ändå tungt att gå.
Tag fram dem – en efter en betrakta dem – värdera dem sen.
Vilka kan du bli av med, så att färden blir lättare att gå?

Är de värda att ännu bäras på, eller kan de kastas bort, så att det blir lättare att gå?

Finns det några du ändå tvingas bära på?

De svarta sticker ut — sorger som du upplevt förut.

De röd- och gråsprängda — ilskor som är förträngda.

De vita och släta — har blivit så av dina tårars väta.

De runda och ovala — är verk av ditt verbala.

De med vassa kanter — personlighetens protestanter.

Den som är tung och stor — är ”måsten” som gror.

När du nu ser på din hög av stenar, så här på avstånd, ser du dem mera tydligt och med insikt och förstånd.

Det är inte värt att hela livet gå med irritationer, dessa stenar behöver få bättre dimensioner.

Så bygg något vacker av din hög med sten som ett monument över en kuvad stötesten.

Säg till dig själv; ”Jag kan förändra min börda som jag bär på.
Jag kan lyckas på livets färd”, så blir det lättare att gå.

20121212-071027.jpg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.