10, Du och idrotten

Tillåt mig att börja med ett stort asgarv – JAG och IDROTTEN?! *asg*

Ja och där har ni typ mitt svar på denna del av utmaningen. Meeennn som ni kanske har lärt er så har jag svårt för att vara tyst. 🙂 Så därför kommer det ett litet inlägg om jag och mitt starkaste idrottsminne.

Det var sommar, varmt och vi var på väg hem från ett läger/konsert/festival. Nicke var fotbollsnörden i gänget (den enda!) och snackade gärna fotboll med oss. Det var fotbolls-VM i USA. Om jag minns rätt så missade Nicke någon av Sveriges matcher medan vi var i väg och tittade/lyssnade på bl.a. Carola. Men så blev det som det blev och det var en massa tugga om Sverige och hur bra det gick “over there”. Sverige spelade match på midsommarafton minns jag men jag minns inte vad jag gjorde på midsommarafton. *s* Någonstans på vägen lyckades denna svensken fastna helt i fotbolls-VM. Jag var som fastklistrad vid tv, tidningar, radion ja allt som handlade om fotbolls-VM. Jag kunde allt om Sverige och våra motståndare, jag hade benkoll! Jag satt uppe om nätterna och såg matcherna, jag skrev små referenser till mor om matcherna så hon kunde hänga med i snacket på jobb, jag diskuterade fotboll med min syster (som verkligen inte var intresserad men som den kärleksfulla systern hon är så stöttade hon mig) men det jag ägnade mig mest åt mellan matcherna var min pärm. Jag är stolt ägare av en pärm märkt med VM-94. I den pärmen finns tidningsurklipp, små referat, bilder, åsikter osv. allt som en äkta idolpärm helt enkelt. Jag lyckades även driva min far till att bli gråhårig på allvar. Min far är en väldigt tålmodig man och har överlevt 3 tonårsdöttrar men jag tog nästan knäcken på honom sommaren -94. Ni vet låten, När vi gräver guld i USA, den gillade jag – big time gillade (gör så än idag!). 1994 använde man fortfarande flitigt kassettband och att spela in från radion var väldigt vanligt och tja nästan ett måste. Men så var det ju det där med hur radion spelade upp låtarna, det var inte alltid som man fick höra hela låten… Själv var jag lika glad för det så jag fyllde ett helt band med den snutt av låten som jag hade inspelad. Bandet gick varmt i min fina, vita och rosa, bandspelare på högvolym. 🙂 Jag tror att far fortfarande får rysningar längs hela ryggraden när han hör den låten. *s*

Kommer ni ihåg när laget kom hem? När tv-teamen väntade på laget och intervjuade kreti och pleti. Jag minns det med ett leende. Marin Dahlins mamma blev intervjuad. Eller nä just det ja, det var ju bara en tantalanta som påstod sig vara Dahlins mamma som stod och traggade om hur stolt hon var över honom. *s* Hysteriskt roligt