Att överkomma sin rädsla

Att överkomma sin rädsla är något som barn gör väldigt ofta, vi vuxna borde verkligen försöka vara lika modiga som våra barn!
Att överkomma sin rädsla Att överkomma sin rädsla

Men då sa Jonatan att det fanns saker som man måste göra, även om det var farligt. ’Varför då’, undrade jag. ’Annars är man ingen människa utan bara en liten lort’, sa Jonatan.

Ja nu är det ju inte farligt att lära sig simma och dyka men det kan kännas farligt för ett litet barn. Med beslutsamhet och envishet så fortsatte han att dyka, simma och kämpa för att kunna dyka under ringen och ställa sig upp. Till slut lyckades han och glädjen var stor men tiden med huvudet ovanför vattenytan var kortvarig. haha

Att överkomma sin rädsla Att överkomma sin rädsla

Förra sommaren badade Alfred med puffar och flytväst, han doppade verkligen inte huvudet under vattnet! Men i år har han badat så mycket att jag fundera på om han snart får simhud mellan tårna. Det är underbart att se att han kommit över rädslan. Brosans cyklop underlättade väldigt för det enda som han har kvar att lära sig är att våga dyka utan att hålla för näsan.  Att överkomma sin rädsla

När man badat en timme eller två så är det gott att komma upp i solen och värma sig lite. Ja han har ju så mycket spring i benen att han inte ligger stilla särskilt länge, till skillnad från storebror som gärna ligger i solstolen en bra stund.

Har ni tänkt på det där med sysselsättning och barn? Jag bankar skiten ur mig själv ofta, ja givetvis mentalt men ändå, för att jag inte tycker jag tragglar matte och läsning med pojkarna oftare och mer aktivt. Sen kommer det dagar som idag, dagar där jag inser att jag är alldeles för hård mot mig själv. Idag stannade jag upp och funderade vad det egentligen var som jag bad barnen göra. Jo, räkna till tre innan de hoppar, drar ramsor som jag lärt mig som barn och låter de läsa när vi lagar mat tillsammans. Jag är så inrutad i vad som görs i skolan att jag glömmer bort att det går alldeles utmärkt att lära sig läsa och räkna och annat viktigt utan att sitta med näsa i böckerna. Hur mycket jag än må gilla att läsa så var det med tårar och djupa suckar som jag började läsa, mor tvingade mig och jag tyckte det var ett straff nästan värre än att behöva skala potatis. Det mesta jag kan om historia, ett ämne som jag älskar, har jag lärt mig från farfar. När jag sov över hos farmor & farfar (vilket jag gjorde ofta då mor jobbade nätter och far var avbytare) så brukade varken farmor eller farfar läsa godnattsaga för mig, jag bad om att de skulle berätta om hur det var när de var små. Jag tror det är därför som jag kanske kan släkthistorian bättre än min kollegor. Ibland tröttnade nog farfar på att berätta om sin fattig barndom och sitt slitande som ungdom (ja hela livet igenom faktiskt) och då började han berätta om svenska regenter och om Sverige Rikes historia. När det var dags att börja läsa svensk historia i skolan så hade jag ett enormt försprång då farfar redan hade lärt mig, tyvärr lärde jag mig nog också hans dåliga minne för årtal men men. Det går alldeles utmärkt att lära sig om man bara låter barnen vara med i vardagen, ja så sa alltid fars mormor Selma och den där Selma det var en klok kvinna det. Stark och klok!

Låt oss gå ut i vardagen, överkomma rädslor och lära oss något nytt!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.