En mysig höstpromenad

Jag och Sid tog en mysig höstpromenad ikväll. Jag hade min dunväst på mig, tänk att man kan vara så förtjust i ett klädesplagg! Ja och mina stövlar, ytterligare något ytligt som jag älskar! En varm halsduk som min systerdotter virkat till mig och min rosa mössa. Det var en riktigt mysig höstpromenad!

Lika mycket som jag älskar när våren kommer och jag kan lägga mössa och vantar, lika mycket älskar jag när hösten kommer och jag får ta på mig mössa, vantar och tjocka halsdukar. 

Kastanjer och vackra löv i mängder. Älskar det! Som min vän Fru Stjernholm sa, tänk att något som dör kan vara så vackert. Det har fått mig att filosofera lite och jag tänker att det är i naturen som det är i livet. Vi föds och strävar uppåt och vidare, sen börjar vi slåss om solens strålar så vi kan växa större och bättre än de bredvid oss och sen när vi växt vad vi kan så är vi nära hösten och då slutar vi kämpa och låter allt få vara precis som det är. Då kommer den naturliga skönheten fram och hängande grenar och trasiga löv blir plötsligt en del av det vackra. Sen kommer vintern där vi är tacksamma för varje dag där ett löv fortfarande finns på grenen och sen en dag faller sista lövet och allt som är av jorden kommen ska åter jord bli. Vi borde älska vår egna förändringar genom livet med samma styrka som vi älskar årstiderna. 

Jag älskar hösten, jag älskar årstiderna, jag älskar livets alla förändringar!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.