Hur?

Jag måste erkänna att jag inte förstår min kropp! I måndags var jag i Eslöv och fick akupunktur vilket kroppen skrek efter. I tisdags låg jag i soffan precis hela dagen, kunde knappt röra mig. Jag tålde inte den lättaste beröringen och min vänstersida värkte så jag trodde jag skulle ge upp och hoppa från balkongen. Nja kanske inte på riktigt men jag hade galet ont. Jag svettades, jag frös och sen svettades jag igen. Vicce tog tempen på mig men nope ingen feber. Jag grät och förbannade sjukdomarna.

I tisdags fick jag svar på den senaste MR:en jag gjorde. Ingen mer förändring syntes men de ska återigen diskutera om jag behöver sluta med Tysabri och testa något annat. Alltså jag orkar inte med det här. I ett år har de velat fram och tillbaka om jag ska byta eller inte. Är så trött på det!

Igår vaknade jag och kände att jag mådde mycket bättre. Hade dock kaffehuvudvärk eftersom jag inte kunde dricka kaffe i tisdags. Så igår blev det Hörbymarknad med kidsen. Det gick hur bra som helst. Ja jag fick ont i vänstersidan och hade svårt att gå den sista biten men det var ju iaf inte som i tisdags. Jag fattar inte hur jag ena dagen kan vara däckad som typ i influensan och andra dagen så är jag pigg nog att göra saker.

Jag är tacksam för varje dag som jag kan och orkar hitta på något med kidsen. Jag firade med att ta mig ett glas rödvin, jag som inte har kunnat dricka rödvin på många år.

Hittade detta på Instagram och tyckte att det var så klokt för det är precis så det är. Önskade att fler kunde inse det. Jag finns också på Instagram, @emschens_sjukaliv. Där har jag iklätt mig offerkoftan och klagar på hur det är att leva med kroniska sjukdomar. Nä jag är inte så negativ där men jag har fått höra att när jag är ärlig om hur det är så har jag tagit på mig offerkoftan. What to do, what to do