När det faller ihop

Alltså jag orkar inte med det. Det är så illa att jag bara kan skratta åt skitet, kan inte ens blir arg eller ledsen utan bara skratta åt eländet.

Igår var det dags för Tysabri men jag fick åka hem igen utan att få någon medicin. Tydligen så mådde jag för dåligt för att få Tysabri. Min kognitiva förmåga var för låg och mitt mående för dåligt. Tysabri kan sätta sig på hjärnan och fördärva något där eller nåt sånt. Därför fick jag inte någon medicin utan fick vackert bara åka hem igen. Det kändes konstigt och jag blev irriterad. Jag vet att de bara vill mig väl och är rädd om mig men alltså suck.

Idag fick jag gå upp tidigt, på en lördag inte kul! För idag var det dags för MR och det var lite därför som jag inte fick Tysabri igår också. Jag har ju gjort MR tidigare så I know the drill, trodde jag. Idag var det bara skallen som skulle röntgas så jag fick behålla mina kläder på mig men inte BHn eller smyckena så klart. Det tog typ 10 minuter och det var för att den ena bilden blev suddig så de fick ta om den. Jag sumpade alltså en sovmorgon för ett sjukhusbesök som tog en kvart allt som allt. Suck!

Affes cross gick sönder för ett tag sedan och vi har haft motorn i delar på vardagsrumsbordet i flera veckor. Kärleken har varit superduktiga och lagat den, jag är så stolt över honom. Idag var det så dags för Affe att köra cross igen. Snacka om lycklig gosse! Men efter 2 timmar så lät crossen konstigt. Det visade sig att jadå skrotet är trasigt igen. Suck! Motorblocket har gått sönder, alltså inget som Kärleken har pillat på eller kunnat skada. Suck!

Förstår ni att jag inte kan göra annat än skratta åt det? Affes cross är inte hela världen, det är bara materiella ting. Dyra, väldigt dyra, materiella ting men ändå bara ting. Är det någon som känner för att sponsra Affe så är det bara att säga till. Hehe
Men att jag inte får min medicin mot MSen stör mig mer. Jag rycker på axlarna och säger det förvånar mig inte. Det är ju inte som att hoppet är ute på något vis, det finns annan medicin att få. Jag är inte orolig bara tja jag vet inte vad jag ska säga.

Nå ja skitsamma, solen skiner och jag har solat! Jag kan nu stoltsera med en “bonnabränna”. Hahaha

18 kommentarer

  1. Ta hand om dig! Tyvärr är det alltför ofta som allt liksom kommer på en gång. Kram Jennie

    • Eller hur! På lördagarna ska man ha sovmorgon eller iaf möjlighet till att ta sovmorgon.
      Det var bromsmedicin mot MS så jag skulle fått en injektion (heter det så?!) med medicin.
      Tack, jag försöker.

    • Ja det blev ju inte direkt en favoritvecka.
      Ja det enda sättet det kan gå nu är uppåt.
      En bukett vitsippor plockar jag alltid in varje år. Det var farmors regeln, farmor gillade inte när man plockade blommor för de dog ju då men en bukett vitsippor fick vi barnbarn alltid plocka till henne.

  2. En olycka kommer sällan ensam säger dom. Hoppas det vänder snart och att du kan få medicinerna som jag utgår ifrån att du behöver.

    • Tja det var ju bromsmedicinen mot MS så ja jag behöver den. Jag är nog mest irriterad över att jag inte vet vad de tänker på eller vad de har för planer.
      En olycka kommer sällan ensam, frågan är bara hur stor gänget med olyckor är. Det kanske är rena rama släktträffen haha

  3. Vad tråkigt att du inte fick din medicin, hoppas du kan få den snart!
    Så segt när saker går sönder, även om det bara är materiella ting så är det ändå tråkigt!

    • Ja tråkigt och dyrt!
      Tack, någon form av medicin måste de ge mig. Jag har ju MS så de måste ge mig bromsmedicin, frågan är bara vilken medicin det ska vara.

  4. Ja er dörär e ju typiskt när man få gå upp till sjukhus besök o sen vara det inte länge dörför jag försöker att alltid ta någon tid pp eftermiddagen

    • Jag fick en eftermiddagstid men jag kan inte ta det för jag är alldeles för trött på eftermiddagarna. Så det var bara att gilla läget och stiga upp. Men jag överlevde ju det med.

  5. Stor kram till dig. Ibland känns livet helt kasst men alla säger att det vänder och det både tror jag och hoppas på. Vackra vitsippor har du där hemma

    • Tack! Jag ska inte säga att livet känns kasst för mig, det är mer en rejäl jävla uppförsbacke när man har cyklat 3 mil i motvind. Typ så.
      Det blir alltid bättre, iaf om man strävar efter att det ska bli bättre och inte bara ger upp.
      Visst är vitsipporna vackra!

  6. Värdelöst när allt känns som det drabbar en samtidigt som nu i ditt fall. Kan det hända att de kommer skriva ut annan medicin efter magnetröngten du gjorde då? Du skriver den vart suddig, måste du ta om?

    Förstår att du känner det är motigt och jag ger dig ny stryka <3

    • Ja det blir ju lite av en käftsmäll när allt kommer på en gång.
      Det är just det som irriterar mig, jag vet inte vad de tänker eller vad som är nästa steg. Hade de bara informerat mig så hade jag inte brytt mig. Jag hatar att inte ha all information. Jag kanske har lite kontrollbehov. haha
      Nä de tog om bilden direkt, därför tog det typ 10 minuter istället för 5 minuter. haha
      Tack snälla! <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.