Att bjuda på det

Det är väldigt mycket diskussioner just nu (med rätta) om att HM:s plusmodeller inte är några plusmodeller själv är jag inte så förvånad (tyvärr) för så har det varit hela mitt liv. Jag har aldrig kunnat titta i en katalog och säga åh så där hade det ju suttit på mig med det finns liksom inte en enda katalog eller tidning som visar en enda kvinna som ser ut som mig. Så har det alltid varit att de s.k. plusmodellerna som synts i kataloger, tidningar, på tv, på filmer osv alltid har varit långa och kanske mer sett ut som en 42:a, i bästa fall en 42:a. När man är som mig, lättare att hoppa över än gå runt, så förväntar man sig inte något annat. Det är därför som ni inte kommer se mig i pleasejeans, grenhängsbyxor från Vintage By Fe eller en vacker klänning från Zetterberg (hur gärna jag än hade velat för det är vackra kläder) de vackra kläderna görs nämligen inte i några storlekar som passar riktiga plusmodeller utan bara för sådana modeller som alla modeskapare älskar. Jag tänker inte gå ner i vikt för att få på mig vackra kläder (det är ett eventuellt plus), jag tänker inte gå ner i vikt för att jag ska kunna känna mig bekvämare på flygplan, jag tänker inte gå ner i vikt för att känna igen min kroppsform i tidningen, om jag går ner i vikt så är det för att min kropp ska må bra så jag slipper värken. 

DSC_1511Så här ser jag ut en helt vanlig lördag, något konstig min men det bjuder jag på. En plusmodell på riktigt. Något dålig bild men så kan ni också vara säkra på att den inte är tagen från min bästa sida, i bästa möjliga ljus och inget fusk med att dölja armarna eller hålla inne magen heller. 

Jag tänker inte skämmas för min kropp! Ska du fortsätta skämmas för din?

Ps. om någon klädskapare skulle vilja överbevisa mig om att klädskapare inte gillar plusmodeller så ska jag med glädje betala skatt för att ni skickar gratiskläder till mig! haha

12 kommentarer

  1. Alltså Emma…Det är något med denna bilden som jag absolut älskar. Den har allt!
    En tuff min, en fotobombare, en stor katt, vardag, attityd, en väckarklocka. Den är så otroligt rolig att den gör min morgon. Kan inte ens förklara det.
    Och fin är du ju såklart…men det är du ju alltid.

    • Hahahaha jag förstår dig för jag skrattade rakt ut när jag hittade bilden i min kamera.
      Fast fin vet i f*n om jag skulle kalla mig på den bilden (man TACK!) men jag gillar min min skarpt. Haha
      Kram & kärlek

  2. Du är så vacker !
    Men det ÄR ett problem eller vad man ska säga , blir upprörd , orkar inte bli arg…
    Bilden av våra kroppar är så sjuk och snedvriden .
    puss och kram !

  3. Jag tycker att det är fruktansvärt och faktiskt diskriminerande av klädkedjorna att göra sådär. Likaså att butiker har särskilda avdelningar för människor som är större än idealet, är det inte bara att hänga alla storlekar tillsammans istället? Att storlekar på kläder är så olika för olika butiker är också ett mysterium för mig, en medium är inte en medium överallt heller. Suck, ja listan kan göras lång i ämnet känner jag.

    Du är hursomhelst jättevacker, både på utsidan och insidan.

    Kram Victoria

    • Ja det är fruktansvärt och jag lider med er som ska försöka peppa döttrar som har begåvats med en kropp. För det är ju så att det handlar om att vi har olika kroppsformer, inte att någon är tjock eller smal vi är bara olika.

      Kram och kärlek

  4. joo…
    Jag vägrar köpa dyra byxor med fint namn men älskar grenhäng ! Så jag måste få rekomendera Ellos ! Dom har både i jeans variant och lite mer chinos variant, använde i dag mina nya i chinos stil och jag äääääälskar dom ! Normala storlekar. Jag är inte heller nån size zero you know..
    kram !

    • I know! Jag har två par jeans med grenhäng från Ellos och de kostade under 300 kr var har jag för mig. Bra jeans, sköna jeans och bra pris!
      Får nog se om jag kan hitta några vanliga brallor med grenhäng på Ellos.
      Kram

  5. Emma, Emma, Emma, du är fantastisk. Vet du det?

    Jag gick inte ner i vikt för att kläderna från dom “vanliga” avdelningarna skulle passa. Jag gick inte ner i vikt för att andra sa åt mig eller tyckte att jag borde. Jag gjorde operationen och tog tag i min övervikt för att jag behövde det. För att min kropp behövde det. Givetvis tänkte jag på alla dom fina kläderna som jag kunde ha “nästa sommar”, eller klänningen jag skulle ha på mig “nästa jul” och stövlarna jag skulle kunna köpa som äntligen skulle gå att stänga hela vägen upp. Men mest var det för min skull, för att jag skulle må bra.

    När man då har gjort en gastric bypass, gått ner 43 kilo på nio månader, krympt från en storlek 56 till storlek 40. Då borde allting ha blivit så fantastiskt bra. Värken skulle ha försvunnit, kroppen skulle må mycket bättre, jag skulle vara mycket gladare och mer positiv. Men vad som har hänt är att min värk har blivit så mycket värre, jag ligger totalt däckad med starka smärtstillande i perioder för att jag inte vet hur jag ska hantera smärtan. Jag har konstant värk i ryggen för att jag saknar de muskler som behöver ersätta fettet som tidigare höll ryggen stabil. Jag känner varenda ben och knota i kroppen och får blåmärke av att ligga med knäna ihop. Jag kan knappt bli kramad av andra längre utan risk för att se ut som nån försökt slå mig sönder och samman. Jag har fruktansvärd ångest som har kommit efter operationen. Depression är otroligt vanligt, och jag mår riktigt botten just nu. Så visst fasen är det ett litet plus ändå, dom där kläderna man kommer i. Visst är det ett litet plus ändå, med den där klänningen man aldrig kunnat ha tidigare och visst är det helt enkelt ett litet plus att man inte behöver ens fundera när man går in i en butik för att köpa en ny kofta, för den där koftan kommer passa oavsett var jag går in nånstans. Det är en befrielse, absolut. Men ibland (gud förbjude att säga det högt), ibland önskar jag att jag kanske tänkt ett steg längre innan jag gjorde operationen. Ibland önskar jag att jag kunde vara den som satt och tjafsade över att ingenting passade, att jag var irriterad över HM’s nya plusreklam, att kläderna som satt så snyggt på plusmodellerna såg förjävliga ut på mig. Ibland önskar jag att jag hade det sådär igen.

    Livet är inte guld och gröna skogar, det har jag insett. Bara för att man hittar nånting som hjälper en att förändra utseendet så betyder det inte att man blir lycklig för den sakens skull. Jag gjorde operationen för min skull, det visade sig att det kanske inte blev så bra som jag tänkt mig, men jag tänker inte gå ner mig för det. Men det är viktigt, det där du säger, att göra saker för sin egen skull. Och att inte skämmas över sig själv och sin kropp. Jag skämdes över min kropp, det förhastade nog beslutet om operationen. Ibland är det lätt att vara efterklok.

    Och vad jag vill ha ut av det här egentligen, det vet jag knappt själv. Men jag tror helt enkelt bara att om jag hade varit mer som du, varit nöjd med mig själv och inte skämts ett dugg, då hade jag inte haft den här värken, inte haft den här ångesten, inte haft det där jobbiga som kommer med den utseendefixerade världen. Jag trivs med hur jag ser ut nu, men inte hur jag känner mig på insidan. Innan var jag bara jag, på riktigt. Jag trivdes inte med utsidan, men jag var lycklig. Ibland önskar jag att jag hade vågat lita på att lyckan var det som betydde mest.

    Du är jättefin! Och fantastisk. Kram

    • Men fina Julia <3 Tack för de ärliga orden, tack för de fina orden om mig. Jag hoppas så innerligt att du kommer må bra en dag snart igen, du är för ung för att må så dåligt.
      Mitt enda tips till dig är lär dig lagen om attraktion, då blir det enklare efter ett tag.
      Kram & kärlek! <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.