Just nu så är det lite mycket i mitt liv så en paus på en öde ö hade suttit fint. Helt öde hade den ju iofs inte behövt vara. Där hade kunnat få vara någon som kan laga mat till mig, servera mig med drinkar, kanske någon som kan ge mig massage men inte massa människor som kan störa mig. haha
Jag vet att min tolerans mot motstånd i livet har blivit lägre sedan jag fick fibromyalgi och MS men just nu känner jag att jag snudd på exploderar. Jag måste lära mig hålla saker och ting på armlängds avstånd, jag kan inte reagera så starkt på allt. Men hur lär jag mig det? Emma sa en gång till mig att hon sköt ut människor i en gråzon om de inte passade in/behövdes i hennes liv. Så människor som skapade sämre vibbar och som man inte har någon viktig relation till dem så skickas de ut i typ en zon av “myrornas krig”. Det är väldigt klokt tycker jag men jösses vad jag har svårt att leva efter det. Människor kan verkligen gå mig på nerverna så att jag eldar upp mig själv till världens brasa.
Affirmationer
Jag försöker få till ett lugn i mig och jag tar hjälp av diverse appar. Den som hjälper mig mest just nu är en app som heter Affrimations. Varje dag får jag olika affirmationer att ta till mig och reflektera över. Ja det är ett led i den rehaben jag gjorde i höstas. Man kan tycka vad man vill om det men för mig fungerar det. Men ja, jag måste måste jobba hårt på att ta det till mig. Självklart är det lättare att ta till mig det här om jag är ensam så jag inte retar mig på någon. Därav önskan om en (nästan) öde ö. Skulle inte ni också ibland bara vilja ta en paus från vardagen och alla ansvar? Eller är det bara jag som har den här känslan?
Längtan efter att vara kreativ med fotograferingen finns kvar. Men jag kan inte fotografera som vanligt längre. Försökte använda min lilla kompaktkamera men nä då är nog faktiskt mobilen bättre. Är det någon som har tips om en bra, avancerad och väldigt lätt digitalkamera? Jag hittade en som lät och såg perfekt ut men den kostade över 60 000kr och tja det tycker jag inte det är värt att lägga på en kamera. Jo vinner jag på EuroJackpot på fredag så kanske jag köper en. Hahaha Eller så lägger jag pengarna på en utlandsresa för familjen.
Fotograferar du mycket? Vad fotograferar du och med vad fotograferar du isf?
Semester
Men nu är det iaf semester i tre veckor så nu ska jag förhoppningsvis kunna slippa en massa irritation. Ja alltså den irritation som jag så ofta känner på jobbet, annan irritation finns ju kvar. Nu är det sällskapsspel, bada, utflykter, kalas och titta på tv långt in på småtimmarna som gäller.
Tankar om framtiden får bromsas lite, tid för återhämtning och lugn råder nu. Eller ja jag vill alltså att det ska vara så. Kanske dags att ta upp yogan på allvar igen så jag återigen klarar av att vara i nuet. Helst skulle jag dock bara vilja sjunka ner i mjuk och varm sand medan solen kysser hela min kropp. Så om någon kan styra över vädret så får ni gärna fixa det till mig.
En glad semester önskar jag mig och er!
är verkligen en konst att hålla folk på avstånd. Inte för att det är otrevliga eller så, utan för att man pga hälsan inte kanske orkar med dem just nu. Hoppas du får en lugn semestervecka och lite avkoppling nu
Ja energitjuvar ska man ju göra sig av med, men det är inte al Jag gick KBF terapi nu i 2 månader och jag fick tips om att öppna och stänga fönstret. Det tyckte jag var en bra grej för mig. Man fick 20 min per dag där man öppnade fönstret och då fick man tänka på det som man mådde dåligt eller energitankar man behövde tänka på för att på sikt göra sig av med dem. Sedan var det stängt efter 20 min och man öppnade inte förän nästa dag igen.Det var faktiskt effektivt måste jag säga.
Ja njut nu av semestern, dessa tre veckor är dina veckor <3
Åh om du bara visste hur ofta jag brukade drömma om den där ön. Innan hälsan kraschade var det varje dag. Det här att ha låg tolerans mot strul är något som verkar komma på köpet när man mår dåligt.
Jag fotar med mobilen. Köpte ny mobil för ett år sen, och jag avskyr den inklusive kameran. Så jag fotar ofta med min föregående mobil.
Kram!
sådan energitjuvar är något man inte behöver ha i sitt liv alls i bland är det brätte att göra sin resa ensam så man kan reflektera över saker
Människor kan verkligen dränera så mycket energi och jag har försökt att klippa banden till dem som tar mer än de ger, men det är svårt!
Hoppas du får en härlig semestern nu och kan vila upp dig!
Tyvärr är världen full av energitjuvar och de har en förmåga att dra sig till människor med öppna sinnen. Empaterna är deras godaste att äta ur för där vet de att de kan ta energi till en början.
Skulle kunna skriva en hel bok om dem dessvärre men avböjer.
Stäng bort dem även om det är svårt. Eller minska din kontakt med dem även om de är nära dig
Jag har blivit bättre med åren på att rensa ut bland energitjuvar i mitt liv. Orkar inte lägga energi på människor som inte ökar på mitt må-bra-konto. Sedan finns det ju alltid dem man inte kan rensa bort, men jag blir nog bättre och bättre på att hantera dem.
Jag fotar i princip bara med telefonen numera. Har en ny iPhone med bra kamera så jag är nöjd med det för tillfället. Haka gärna på min fototriss som jag har varje torsdag – ingen prestige, bara för att det är kul!
Ja en öde ö hade ju inte varit helt fel. Då hade jag valt det för o slippa vi människor men det kan oxå bli långtråkigt. Men med massage och att få unna sej själv är ju aldrig fel 🙂
Jag älskar att fotografera! Jag tar alltid med mig mobilen på mina promenader och stannar upp och förevigar allt jag tycker är fint, konstigt eller bara roligt. Jag har en iPhone 11, så ingen märkvärdig mobil att ta foton med, men de blir rätt bra ändå. Jag älskar verkligen att ta bilder på humlor, vackra naturbilder, blommor och så givetvis mängder av bilder på mina katter. När jag fick postcovid så blev fotograferandet en välkommen tillflykt för mig. Jag drog iväg på långa promenader och fokuserade på att vara här och nu och njuta av allt jag upplevde och såg. Har verkligen hur mycket bilder som helst nu uppe i molnet 🥰
Jag har tyvärr också lite svårt med för många människor och ibland fel människor omkring mig och det beror väl på de kognitiva svårigheter som jag har levt med nu i snart två år. Jag blir superirriterad på småsaker ibland och det är ju egentligen rätt onödigt för jag har ju möjligheten att gå därifrån (oftast). Numera har jag valt bort kontakt med de omkring mig som jag upplever tar mer energi av mig än jag får tillbaka. Jag har nog alltid varit en social eremit (eget påhittat uttryck) för jag älskar att ha människor omkring mig, men ibland behöver jag krypa in i mitt lilla skal och bara få vara ensam.
Hoppas du får en riktigt fin helg! Kram 💖