Attjo attjo prosit

21 oktober, 2014 av Emma Inga kommentarer

Ibland hatar jag verkligen att vara allerigisk. Finns det något mysigare än att köra ner huvudet mellan öronen på en kattunge? Jag vill ha en katt eller en hund men allergi sätter stopp. Och ja jag vet att det finns allergiraser som man kan ha men jag vill ha en bonnakatt eller en schäfer, möjligen en tax. Jag vill inte ha någon specialras. Jag vill ha en helt vanlig liten hårboll som kan ligga hos mig och mysa med mig. DSC_3732 DSC_3736 DSC_3792 DSC_3866

Detta är Sötis eller Britt-Bodil som frun har döpt honkatten till. Underbart namn. Britt-Bodil och hennes bror Blixten a.k.a. Bob-Göran bor någonstans runtomkring den Stjernholmska gården. Britt-Bodil var så smal så smal och hade knutor typ vid revbenen. Jag är övertygad om att Britt-Bodil och Bob-Göran är sommarkatter. Övertygad! Eller så är det mest det att jag vill att de ska vara det så jag kan ta hem dem till oss. För visst hade det varit mysigt att ha en spinnande katt i knäet när jag tittar på tv, går inte att komma undan. 

Vet ju en till som hade tyckt så…
DSC_3801 DSC_3850

Mamma, de tycker om mig!
Ja vännen min, de tycker om dig.

De låg i Vincents famn mest hela lördagen, de kom till honom självmant och kurrade gott i hans famn. Min store lille grabb var i sjunde himlen. Nu är det en konstant frågande – har du tänkt klart mamma, tål du katter nu? Hur mycket kan jag stå ut med för Vincents lycka? Ja jag är beredd på att svara allt och  lite till på den frågan men inkluderar det att vara allergisk nog att inte stå ut att vistas i sitt egna hem?
Jag vill inget hellre än göra Vincent lycklig och skaffa katt. Kan det inte finnas någon som kan trolla med knäna så att jag blir fri från allergin?

Nu har du chansen att vara nr. 1

Trygga barn trotsar eller vem kan skrika högst

19 oktober, 2014 av Emma 3 kommentarer

Älskade lilla barn, du har växt från en liten ärta i min magen till ett barn som är en individ som är stark och stolt. Du älskar färg och är stolt över din lila mössa. Du tycker om Tingeling och Hulken. Du använder potatismos som dippa till dina pommes och du älskar ost.
Du är lik både din pappa och din mamma med vilja av stål. Du är söt som socker och har många pussar att ge.
Vad som än händer, vad som än sker så kommer jag alltid älska dig. Du ler stort när jag säger det och jag förstår nu att du måste testa så att jag verkligen står vid mina ord, jag förstår det. Och jag kommer alltid älska dig även när du ligger på Ica’s golv och skriker, även när du kastar dina skor, även när du slår din bror, även när du får mig att skrika högt av frustration. Jag kommer aldrig sluta älska dig men nu är jag tacksam för att du sover.

IMG_6414.JPG

IMG_6392.JPG

IMG_5234.JPG

IMG_4407.JPG

IMG_3436.JPG

Nu har du chansen att vara nr. 1

Bästa B Ä S T A kollegorna

17 oktober, 2014 av Emma En kommentar

Vi är lite konstiga på ÖD, lite konstiga så sett att vi brinner för vårt jobb och vi gillar alla varandra. Vi har kul både på arbetstid och efter arbetstid, oavsett ålder och avsett myndighet. Vi är som ett stort gäng vänner.
Idag har vi firat jubilarer, ätit gott, druckit gott, skrattat så tårarna flödade och krampen slog till i magen, dansat till allt från Kim Larsen till Uggla till Elvis till Basshunter till Rasmus Seebach och sjungit Björn Rosenström så tanterna rodnade. Vi har så in i baljans roligt!

IMG_6372.JPG

IMG_6385.JPG

IMG_6370.JPG
Jag gillar verkligen för det här med blandade åldrar, vi delar med oss av livserfarenheter och alla har något att dela med sig av. Vi är så olika men ändå så hör vi ihop nästan som man gör med en familj, de som slutat av olika anledningar saknas och bjuds in på fester så familjen blir bara större och större.
Jag har de bästa kollegorna.

vi har festen efter arbetstid och vi har betalt för allt själv, det är en personalfest för personalen och av personalen.

Nu har du chansen att vara nr. 1

Har jag sagt att jag älskar hösten?

17 oktober, 2014 av Emma Inga kommentarer

Ja jag älskar hösten men dagar när det regnar smått smått smått så borde man inte behöva gå ut. Eller när det regnar överhuvudtaget borde man inte behöva lämna värmen under filten i soffan. Jag hade en gång en frisyr men det var för längesen så längesen. Svara mig du, var är du nu? Jag bara undrar var är du nu?

IMG_6360.JPG

1 person har hunnit för dig

Upp till axlarna

16 oktober, 2014 av Emma En kommentar

Plötsligt inser jag att jag har står med jobb upp till axlarna. Det är fullt ös och jag gillar det. Det är inte bra för mig men jag gillar när jag är så uppe i det jag gör att jag inte märker att dagen går. På jobbet har jag fått hoppa in och hjälpa till på en arbetsuppgift som jag inte har gjort på 8 år. Hur kul som helst och undan går det. Jag gillar när jag kan se att ärendena försvinner och högarna blir mindre att se resultatet direkt. Det är bara det att när jag har fullt upp på jobb så finns det bara två alternativ här hemma, fortsätta i samma takt eller halvdö i soffan. Ikväll har jag gjort det första, hållit ångan uppe. Tvätt har hamnat där den ska, sopor har kastats och jag hann t.o.m. att mysa rejält med barnen innan de somnade, härlig dag! Fast nu är jag helt slut. Tror det blir sängen nu.

Sängen med en viss längtan efter jul.

 

Ja jösses vad jag längtar efter julen nu! Jag har t.om. sjungit julsånger med barnen ikväll. Jag lägger grunden för deras totala julberoende. Åhhh vad jag längtar!

Nu har du chansen att vara nr. 1

Att få perspektiv

15 oktober, 2014 av Emma 2 kommentarer

Ibland så kastas man omkull så det står härliga till, precis vad jag behövde nu faktiskt. Ja alltså jag behövde en ögonöppnare inte att det ska hända hemska saker.

Jag har börjat läsa en blogg som jag önskar inte fanns, jag önskar att den inte behövde ha sitt fyndiga namn men jag älskar att Jenny får mig att le trots allt det hemska hon skriver. Jag menar vem får för sig att man ska ut och springa två dagar efter en operation. Tokiga Jenny, tokiga kämpaglada Jenny! In och läs hennes blogg nu och glöm inte att köpa ett armband också! 

Jag tycker att vi alla ska göra så gott vi kan för att stötta oavsett om det gäller cancer, MS, misshandel, hunger eller vad som helst. Därför har jag precis skickat iväg ett sms som kostade mig 25 kr. Vad är 25 kr för mig? Det är inte en latte på EH, det är inte ens summan jag lägger på ett par trosor. Så ja om du har råd att köpa dig ett par nya trosor så har du banne mig också råd att skicka iväg ett sms med FRUKOSTFADDER till 72980 för att skänka en frukost till en medmänniska i Skåne. Skånes stadsmission har fixat med det här så det finns säkert fler stadsmissioner som har något liknande och även om de inte har det så kan man ta sig en sväng om med en kasse kläder till någon välgörenhet. Jag ska inte blanda in politik här men jag tycker att årets bästa valslogan var ‘Politiken behöver bli varmare, inte klimatet’ och jag tycker att vi alla ska ta det till oss, sätt in samhället istället för politiken och du kommer se hur himla bra det är. Så gör något extra för en medmänniska för det är pay it forward! (visste inte ens att det fanns ett armband för paw it forward men google is your friend)

payitfoward

Så nu vill jag ha er hjälp! Hjälp oss alla att hjälpa! Har du något som du vurmar för? Har du något som du tycker alla borde göra? Kom igen nu, nu skickar vi det vidare!

Nu har du chansen att vara nr. 1

Att låta andra bestämma

15 oktober, 2014 av Emma En kommentar

IMG_6344.JPG
Jag har en sådan där dag då jag inte kan skaka av mig en känsla, en känsla som kastades över mig igår. Jag gillar inte känslan inte alls. Känslan där andras åsikter om mig blir viktigare än mina egna åsikter om mig. Känslan är full av raseri och det vill jag inte känna. Ord är sagda och ord går inte att ta tillbaka så nu försöker jag finna en väg kring dessa ord men jag märker hur jag backar ut och sätter upp en sköld framför mig.
Så länge jag gör så här så låter jag andras åsikter vara så starka att det får bestämma hur jag mår. Det är inte okej men just idag orkar jag inte kämpa emot känslorna. Det regnar, det är grått, det är höst och då är det okej att dra filten om sig och burra ner sig i soffan. Fast först är det en timmes mediYoga med Frida och efter det vet jag att jag kommer hitta styrkan att skaka av mig känslorna, imorgon.

IMG_5917.JPG

IMG_6213.JPG

IMG_5675.JPG
Om inte annat idag så bjuder jag på skratt för Frida brukar peta på mig på avslappningen för då har jag en tendens till att ljudligt demonstrera hur lätt jag har jag för att somna. Haha
Vänner är bra medicin!

1 person har hunnit för dig

Uppkommande kalas

14 oktober, 2014 av Emma 3 kommentarer

Jag har en kille hemma som snart fyller 6 år. Det är kalas för familjen men framförallt ska det vara kalas för kompisarna. Vi gör som vanligt och följer rådet vi fick av Frida – lika många vänner som år. Ett jättebra råd! Fler vänner än så orkas det inte med av någon.

Så nu funderar jag och planerar jag. Emma har ju precis firat sin Buse med polistema och det var lite kul men inget som Vincent direkt efterfrågat. Däremot så älskar han spindelnät, Hulken, monster och ScoobyDoo så jag tänkte att ett vad passar väl bättre i slutet av oktober/början av november än ett Halloweenparty! Hela vägen hem satt jag med Pinterest på mobilen och letat inspo, massa skoj finns det!

7e70ef320029f0a92c1d9f946c606a14 46b248d0106160ab10d8ed4d169680a1 148e65deded5a65d07d25fd202dca9f3 277c725a1d74b9c82507f33a67c4d453 625d8e6102c8a88b26e3fda6a7dbca43

Efter att ha pratat med Vincent så inser jag just hur bra detta temat är, han nappade direkt och kom med idéer själv. Härligt! Ser framemot att få fixa kalas till honom!

Ps. ursäkta det sena inlägget men bloggen har inte varit samarbetsvillig och inte jag heller 

 

Nu har du chansen att vara nr. 1

Fibromyalgi

13 oktober, 2014 av Emma 14 kommentarer

Tänkte jag skulle berätta vilken diagnos det är jag har fått och varför jag gnäller mest hela tiden på att jag har ont och är trött. Jag har blivit diagnosticerad med Fibromyalgi. Kärringasjukan, lathetssjukan, inbillningssjuk ja kärt barn har många (elaka) namn. Fibromyalgi blev inte godkänd av WHO som sjukdom förrän 2007 trots att man kan spåra sjukdomen tillbaka till 1800-talet.

Vad är då fibromyalgi? Tja det är konstant värk, som om du har varit på gymmet i 8 timmar och dagen efter vill du helst inte röra dig eller ens vara vid medvetande för du göra ont i hela kroppen. Så är det att ha fibromyalgi bara det att det enda jag har gjort för att få det är att få ut med soporna eller att vädret slår om eller att jag blir förkyld. Så jag kan inte känna glädjen av att jag iaf gjorde en bra fettbränning dagen innan. 6e73def60a64e82fc73b46fccf8f8c61

Denna bilden hittade jag på Pinterest (klicka på bilden så kommer ni dit) och den visar hur min kropp skulle se ut om min Fibromyalgi syntes på mig. Men det gör den ju inte. När jag ler är det ingen som ser smärtan i bröstkorgen, när jag skrattar är det ingen som ser smärtan i mina fötter, här jag pratar är det ingen som ser smärtan i mina armar, när jag fotograferar är det ingen som ser smärtan i mina händer, när jag bara är är det ingen som ser smärtan i min rygg. Men så här skulle jag sett ut om jag burit min fibro utanpå min kropp.

Eftersom det inte är någon inflammation så hjälper inte inflammationshämmande medicin, eftersom det inte är i lederna det sitter så kan jag inte få medicin mot lederna. Det finns ingen bra medicin just nu. Jag kan välja att ‘droga’ mig fri dvs välja opiater som medicin men det vill jag inte så i dagsläget har jag valt att få muskelavslappnande medicin så att mina muskler iaf slappnar av när jag sover för annars slappnar jag aldrig helt av. Ni vet när man går till sjukgymnasten eller läkare och de ska känna på ens arm/ben/what ever och man ska vara avslappnad, det kan inte jag. Jag kan inte slappna av i min muskler utan hjälp.

Vad kan jag då göra? Jo jag kan lära mig leva med min sjukdom och inte låta sjukdomen diktera livet men utan att jag ska köra över den och låtsas som att jag inte har den för jag har ju faktiskt fibromyalgi.

Vissa dagar kommer mina blogginlägg vara svartare och negativa, jag vill inte ha det så men vissa dagar kan jag inte acceptera värken och då blir det bara fel. Idag t.ex. grät jag hela vägen hem när jag hade lämnat barnen. Inte för att jag hade ont, inte för att jag hade fibro utan för att jag kände mig som att jag bara var lat, att jag hade sovit fel, att jag bara var gnällig men så är det ju faktiskt inte. Jag har fibro och jag måste acceptera det. Det ser jag framemot att kunna lära mig under de 6 veckorna jag ska gå på smärtrehab i Simrishamn. Jag ska lära mig hur jag kan leva mitt liv som jag vill tillsammans med fibron, inte kämpa emot fibron utan kämpa med fibron.

Hej! Jag är Emma och jag har fibro.

Nu har du chansen att vara nr. 1

I drömmarnas grepp

12 oktober, 2014 av Emma 2 kommentarer

DSC_3700 DSC_3705

Ända sedan jag har börjat äta de där muskelavslappnande tabletterna på kvällarna så har jag sovit och drömt som aldrig förr. Det är långa och detaljerade drömmar som jag många gånger kommer ihåg. Hur det kan komma sig att jag drömmer det jag gör har jag ingen aning om och jag är inte mycket till drömtydare. Det som däremot känns märkligt är hur känslan av en dröm kan stanna kvar länge. Jag menar där är ingen rim och reson i mina drömmar men vissa är väldigt trevliga och andra gör mig mer ledsen. Men stannar kvar i mig gör de. Det är konstigt det där med drömmar, vissa säger att de speglar vårt innersta. Någon säger att de hanterar vad vi varit med om. Själv förstår jag inget alls, inte har jag varit med om någon som åkt på smekmånad själv, inte heller har jag varit med om att jag har deltagit i en militärkonvoj men kanske har jag en tjuv innerst inne i mig en tjuv med längtan att göra inbrott på jobbet eller? Ja roligt är det iaf! Inatt gifte jag bort min kollega Jessi (som är lyckligt gift men det framgick inte i drömmen) med en stilig militär som sedan efter bröllopsfesten, som jag och Lisa (som äger Klinta & co.) anordnade på den lokala pizzerian, åkte iväg på en smekmånad med sin privatchaufför och underståtar. I ren förtvivlan bröt jag och Jessi oss in på jobbet för där skulle då hennes nyblivna make lämnat ett meddelande till en av våra fd kollegor (hon har gått i pension) men allt var bara en enda katt- och råttlek efter Jessis nyblivne make som lämnat henne. Ja herrejösses jag borde ju skriva manus till Hollywood eller nåt. hahaha Och om ni undrar så nej så starka tabletter tar jag inte. 

Drömmer ni ofta? Drömmer ni så att ni kommer ihåg? Jag undrar varför man drömmer egentligen, jag undrar om man någonsin kan få ett svar på den undran.

Nu har du chansen att vara nr. 1