Så var det den tiden på året igen då jag glömmer bort hur det är att ha fötter och tår, jag tittar ner och ser två trädstammar med klumpar där fötterna en gång var. Jag är förundrad över hur fötterna kan förändras så snabbt och så totalt. Så kommer dagar som idag, lite kallar och regn och plötsligt ja plötsligt ser jag mina tår och musklerna/senorna (jag är inte så bra på anatomi) i fötterna igen. Tänka att jag kan bli glad över en sån liten oviktig sak. När tittade du senast på dina fötter liksom? Nä man gör ju inte det så direkt, ja om man inte har svullna fötter då då.
Idag har jag kommit på en sak som jag behövde komma på. Jag är inte längre så säker på att jag är trött på mitt jobb, jag är trött på vissa saker med mitt jobb bl.a. att det ligger i Malmö och att jag inte får bestämma själv men annars så gillar jag ju faktiskt det. Jag insåg detta för att min dr ville sjukskriva mig mer, 75%, men jag vill inte inser jag. Hade du frågat mig för någon vecka sedan bara så hade jag andats ut med lättnad och bara bockat och bugat. Facebook är inte bara snabba uppdateringar och bilder på barn och maträtter, för mig är Facebook även ett ställe där jag kan prata med andra som också har Fibro och höra hur andra tänker angående att leva med Fibro och få ihop vardagen.
Sen är det lätt att glömma allt det jobbiga när man kommer hem till en fyrbent pälskling som hoppar jämfota av glädje. Att bli med Sid är helt klart ett av de bästa besluten vi har tagit! Som jag njöt av kvällspromenaden med Sid ikväll, ingen telefon, inget barn som pratade bara jag och Sid som njöt av bäckens porlande och fåglarnas kvittrande. Hur kan jag ha glömt att njuta av nuet?
Nä imorgon blir det nya fokus på att njuta av nuet, ja och några pelargoner för jag måste ju ha en ny (ja okej då två) årets pelargon och det passar ju bra nu när Blomsterverkstan erbjuder 20% på alla pelargonerna så länge man säger Emschen i kassan.
Senaste kommentarer