Känslor som kommer utan att jag är beredd kan verkligen rubba mig, ja hela dagen faktiskt.
Jag kan fastna i känslan, vad jag än gör var jag än är så är känslan med. Ofta handlar känslan om att jag inte duger, att jag inte räcker till, att någonannan är bättre, att någonannan kan bättre. 
Därför läser jag inte bloggar längre, därför bloggar jag inte längre. Jag mäter mig själv i varje ord, jag mäter mitt värde i statistik. Det kommer alltid finnas någon med fler läsare, någon som tar bättre bilder, någon som gör bättre. Problemet är att jag någonstans på vägen missade skillnaden mellan att göra bättre och vara bättre. Mitt värde som person mäts inte i statistik eller i hur bra foto jag tar. Mitt värde mäts i hur jag lever som den person jag vill vara. Mitt värde mäts enbart av mig och för mig. Det är lätt att glömma ibland. 
Yogan både stjälper mig och hjälper mig. Det är svårt att lyckas med alla ställningar och hur jag ska vända sig i yogan eftersom jag både är överviktig och överrörlig. I början av ett yogapass är jag ofta bara nöjd med att jag gör passet, i mitten av passet tappar jag tilltron till mig själv men sen hittar jag alltid tillbaka till att vara nöjd och bara följa med. Därför behöver jag mer yoga i mitt liv. Jag strävar inte efter att kunna göra ett huvudstående eller att kunna lyfta mig själv med benen i kors, det är inte mina mål. Mina mål är att må bra, att styrka mitt psyke så känslor som kommer inte dröjer sig kvar.
Solen, naturen och vatten är det som renar hjärnan bäst för mig, som får mig energi till att låta känslorna som kommer att komma men inte stanna kvar. Det är en evig kamp, säger många. Jag säger att det är när jag ger upp kampen som jag mår väl. Jag är ingen kämpande människa, jag tror på att hitta ett sätt att leva så jag inte behöver kämpa.
Senaste kommentarer