Det tar aldrig slut

Tankarna snurrar och snurrar och snurrar. Jag får en liten stunds stillhet i mindfulness kreativitet där vi i stillhet gör det kuratorn säger åt oss för att sedan skratta så vi blir högröda i ansiktet men så fort det är över så snurrar alla tankarna igen. Vad ska jag göra när jag blir stor? DSC_7144

Jag har tusen idéer om vad jag kan göra, flera hundra idéer om hur jag ska göra det och ungefär en miljon fjärilar i magen när jag tänker på det. Framtiden, så himla spännande och skrämmande. Jag vet ju vad jag trivs med att göra och jag vet vad jag gör bra men det är ju det där med att dra in kunder också, det är jag inte alls lika bra på.
Jag älskar att föreläsa, att hålla information så som jag gjorde på Skatteverket när jag var lärare. Jag kan starta företag-info, jag kan deklarationsinfo men hur i hela friden lyckas man göra det och tjäna pengar året om utan att jobba på Skatteverket liksom. Kan jag föreläsa om något annat? Finns det en marknad för fler föreläsare? Jag älskar stå på scen och i centrum så länge jag får göra det som mig själv och inte behöver spela en roll så att försöka mig på att bli skådis är inte ett alternativ fast det är sååå mycket lättare att bli Hollywoodskådis än föreläsare i Höör. hahahahaha
DSC_7133

Jag vill jobba med att prata för jag är galet bra på att prata, jag vill jobba med folk som vill lära sig och som vill lyssna. Jag vill jobba på mina villkor, när min kropp klarar av det. 
DSC_7105 DSC_7038 DSC_7032

Jag tycker det är skithäftigt med alla småföretagare som har vågat ta steget och lever sina drömmar. Jag läser så många bloggar som har blivit en del av företaget, så många som vågat ta steget och det enda som verkligen är deras gemensamma nämnare i alla bloggar är att de är kvinnor som har vågat satsa på sig själva och att mår väl. Det är skithäftigt! Jag tror egentligen det är det som lockar mig allra mest, att våga satsa på sig själv och vara ansvarig över sitt egna liv fullt ut. Jag vet att det inte är en dans på rosor men hellre en dans på hallonbuskar än en panelhöna på jobbet. Vi får väl se när jag hittar min väg att vandra men tankarna och funderingarna fortsätter att snurra för det tar aldrig slut.

1 kommentar

  1. Det börjar där, med alla tankar. Och sen plötsligt tar man steget. Kanske innan tankarna har landat. Det gjorde jag. Jag bara hoppade till slut och tänkte att tankarna och idéerna får formas under tiden. Och det har de gjort. Och det gör de fortfarande. Jag hoppade för länge sen, men landar inte. Mer studsar till och hoppar vidare 😀

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.