Jag vet inte hur jag ska vara

Sommaren är i full gång och barn badar, cyklar och är uppe längre än annars. Det är sommarlov för många. För mig är det en härlig sommar som jag njuter av men inte utan lite gnagande oro i själen. Efter sommaren börjar Vincent förskoleklassen. Skolan. Det är stort och jag vet inte hur jag ska vara, mamma till ett skolbarn. Jag tycker det är fantastiskt att se mina barn växa och utvecklas till de individer de är men nu är det jobbigt för mig. Småbarnslivet är över för Vincent. Nu börjar kraven i skolan, han kommer lära sig hur orättvis världen är för vissa lär sig snabbt medan andra får slita men alla måste lära sig och ingen får ge upp. Han kommer stöta på de orättvisor som finns i skolor för nu kommer åldern då en bästis är superviktigt och då utesluts vissa. Inte så att jag tror att Vincent ska bli utstött eller mobbad men han har ju alltid haft den fina förmågan att leka med alla på förskolan och vad händer då om Vincent inte hittar en bästis i sin klass?
Tack och lov är ju Vincent helt ovetandes om allt detta, både hur det kan vara i skolan och mina stormande känslor, och han ser så framemot att börja skolan. Min lille store pojke. Hjärtat svämmar över av kärlek och beskyddarinstinkt.
Hur gör man som mamma, förälder, vårdnadshavare? Jag vet att jag inte ska oroas för sånt som kan hända för då oroar jag mig antingen i onödan eller dubbelt och båda är lika dumma men hur, hur ska jag vara?

20140731-082226-30146293.jpg

20140731-082226-30146252.jpg

20140731-082226-30146192.jpg

20140731-082226-30146070.jpg

11 kommentarer

  1. Du ska vara den du är helt enkelt! Fortsätt att vara den mamma som du har varit hela tiden. Så länge han har er att söka stöd och trygghet hos så kommer han klara den utmaning som skolan innebär! Ni har gett honom en trygg grund att stå på så det kommer att gå bra! Kramiz

  2. Tror faktiskt inte att pojkar har samma bästisbehov (oj vad jag delar in dem i fack nu, men jag tror faktiskt att det skiljer mellan pojkar och flickor i denna frågan), ser det på mina 2. I har inte samma uttalade bästis, han är med alla killar i klassen som delar hans intresse, medans M redan nu säger att hon och bästisen ska hålla ihop i den skrämmande 7:an. Och de har hängt ihop sedan skolstart. Ser det i resten av klassen också. Killarna är mer klungor medans tjejerna hållee ihop med bästisen och några till, men håller sig oftast till samma personer..
    Oj vad det blev långt! 🙂

    • Sen har han ju redan en bästis (motsäger mig själv, men ingen regel utan undantag), och de båda stärker varandra och föräldrarna gör dem trygga i sig själva båda 2! Så även om de inte går på samma skola så har dem varandra på fritiden!
      Och skulle det bli problem har han de bästa föräldrar man kan tänka sig, som kommer kämpa för att det ska bli bra!

  3. Håller med föregående talare fullt ut!
    Så oroa dig inte utan se fram emot den utveckling som han kommer göra de närmaste åren! Det kommer gå jättebra!

  4. Usch! Jag delar dina tankar fullt ut! Jag tvivlar även på valet av skola men jag försöker tänka att OM det uppstår problem/bekymmer får vi ta tag i det då. Men jag är också orolig. Kram till dig❤️️ (Och kommer du på ett sätt att stoppa tiden så säg till

  5. Det kommer att gå jättebra. Gäller bara att komma ihåg vilka dagar läxorna ska in (vilket kan tyckas trivialt med inte alltid så enkelt att komma ihåg i en fullspäckad vardag. För själva minns de det inte).

    Ja, det är mycket som kommer att läras den hårda vägen och även om det skär i hjärtat när det händer så sväller samma hjärta av stolthet när de klarar av de där sakerna. För det gör de.

  6. Å vad jag känner igen mig, men just allt som är jobbigt att lära sig är just det som de växer av och blir fina och underbara individer.

    Så vill jag bara säga att du är speciell, finaste , finaste med allt gulligt du skriver och sprider genom blogg och insta hos mig, på din blogg och insta osv. Jag skriver sällan men du är speciell.

    Kraaaaam

    • Jo jag vet Lotta men jag önskar att de kunde lära sig utan att det gör ont.

      Men du nu blir jag rörd till tårar! Tack för dina varma ord! ❤️

      Kram & kärlek

  7. Och jag kommer bli mamma till ett dagisbarn (förlåt förskolebarn) Jag förstår vilken inställning det måste bli till skolan sen, jag tycker att detta steg är stort! (det är det ju också)
    Ps. Ha en härlig semester!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.