Idag för ett år sedan lurade vi ut mina kära paranteser på utflykt. De hade fått instruktioner om att far fick inte ha tofflor och mor fick inte ha shorts. Jag minns fortfarande mors kommentar när hon ser mig så fin du är! och hennes min sen när Vincent hoppade ur bilen och skrek mamma & pappa ska gifta sig! var obetalbar.
Vi hade den för oss bästa tänkbara fotografen för vi hade Angela. Ingen har fått Kärleken att slappna av så framför kameran som Angela.
Det var en dag precis så som jag ville ha den. Jag gifte mig i det kapellet som jag som 20-åring sa att om jag någon gång skulle gifta mig så skulle det vara där. Ingen trodde på mig då för kapellet är litet och alla utgick från att jag ville ha ett mastodontbröllop för att jag som barn sa det. Ha på er!
I det lilla fiskekapellet med havet bak ryggen kändes farfar nära, på Österlen är farmor mig alltid nära.
Det gick höga vågor och vinden rev men det gjorde bara dagen perfekt. Jag ville egentligen ha ett stormande hav och en orossvart himmel för det hade varit så kraftfullt. Men en varm och solig dag fick vi och det var skönt för regn hade ju inte varit så kul att bli fotograferad i.
Nu har ett år gått, ett år som fru. Det händer fortfarande att jag säger sambon om Kärleken. Men när jag tittar ner på min hand så ler jag fånigt och känner lyckan från den dagen för ett år sen.
Grattis på ett-årsdagen! 😀
Grattis! Hoppas ni firade ordentligt 🙂