Den jag inte vill vara

Finaste Emma skrev ett inlägg (som jag aldrig trodde hon skulle behöva skriva) och det fick mig att börja tänka.

Har jag blivit en sådan där person som jag inte vill vara? Har jag blivit en sådan där mamma som ger alla mammor och blivande mammor “goda” råd oavsett om dom vill ha råden eller ej?
Jag tycker inte om mammaligan som alltid ska berätta att just dom gör rätt och har lösningen på A L L T. Har jag nu blivit en av dom? Jag delar mer än gärna med mig av mina erfarenheter, bra som dåliga. Men det är verkligen inte meningen att trycka ner dom i halsen på alla.

Jag vet inte riktigt hur jag ska tänka här, jag vet inte riktigt hur jag ska känna här, jag vet inte riktigt hur jag ska handla här. Att vara andra behjälplig är något som jag har uppfostrats till. Kan du hjälpa till, så gör det! Det har alltid varit vår familjs mentalitet. Och sådan vill jag vara men jag vill verkligen INTE vara sådan att jag påpekar felen bara för att få hjälpa till! Fin balansgång?Kommer osökt att tänka på ett citat från Erin Brockovich

That’s all you got, lady. Two wrong feet in fucking ugly shoes 

Undras om jag pallar höra sanningen?

2 kommentarer

    • Det var skönt att höra! Jag gillade ditt inlägg även om jag aldrig trodde att du skulle behöva skriva det. Jag gillade det för inlägget fick mig börja tänka på vem jag har blivit under mina två perioder med mammaledighet. Jag har givetvis förändrats men hur har jag förändrats? Ditt inlägg fick mig bara att inse att jag gärna kommer med goda råd i all välmening men stannar det där?
      Trist att du ska få sådana mail som du får, galet att folk tror att dom kan bestämma över andra bara för att dom inte tycker om förändringar.
      Fortsätt som du gör Emma, var dig själv!
      KRAM

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.