Det gick i rysande fart

Måndagen som kom och gick i ett andetag? Ja lite så känns det idag. Morgonen vet ni ju redan hur den blev, helt förstörd pga Nymogänget hade sovmorgon. (eller så blev den lika bra som alla andra morgnar när jag kommer upp i tid).

Väl på jobbet så kände jag på mig att det var något som inte stämde. Jodåsåatt mitt inpasseringskort var inte där det skulle vara. Jahaja det var bara till att ringa på dörren och hoppas att någon redan var på plats. Med någon så var det då antingen min kollega F eller chefen för Marie var ledig idag också. Tur hade jag för chefen var på plats. F fick stanna hemma och ta VAB så det var jag och chefen som jobbade idag.

Jag vet inte hur mycket ni känner till om chefer inom myndigheter men så här fick jag förklarat det för mig en gång för längesen. En chef ska kunna verksamheten men inte sakfrågan dvs en chef kan inte ta steget ut på “golvet” för chefen vet bara att golvet finns. Så är det verkligen inte med min chef! Vi hade inte mer kunder än att jag egentligen hade klarat det själv, förr hade vi ju 80-100 besök dagligen och då var vi bara två som jobbade. Fast se det bryr sig inte min chef om. Hon satte på sig visiret och tog emot kunder, hjälpte dem så gott hon kunde. Givetvis hade vi datorstrul också men då tog chefen tag i det och felanmälde till IT så jag slapp. Jag berömde henne ordentligt efter att vi hade stängt. Hon har aldrig jobbat som Servicehandläggare men hon har service i hela kroppen, det märks tydligt!

Äntligen hemma

Jag hade planer på att jag skulle dra igång en tennistunering med grabbarna när jag kom hem. Men när jag väl var hemma så var det som att jag hade varit borta dagar. Äntligen hemma, skrek hela kroppen. Men jag hade bestämt mig, lite rörelse varje dag. Jag försökte hålla mig positiv och motiverad men först lite lunch. Big mistake. Big. Huge! Jag satte mig ner, alltså när ska jag lära mig att jag kan inte sätta mig ner innan jag har gjort det jag har tänkt att jag skulle göra? Luften och orken gick helt ur mig och jag somnade gott i soffan. När jag vaknade så insåg jag att nä det blir ingen rörelse idag. Och jag försökte vara okej med att misslyckas. Jag försöker vara snäll mot mig själv.

Jag fick en spark i arslet

Affe kom ner strax efter att jag hade vaknat, han frågade om han fick träna lite. Dvs han ville spela wii. Självklart fick han det. Och vet ni vad, plötsligt stod jag där också! Affe blev min räddare för att jag skulle få in lite rörelse idag. Jag gjorde step-up med massa vridningar och sidosteg osv. Sen var jag tvungen att köra lite rockringar också, jag kom upp i 811 snurrar på 3 minuter. Mitt rekord är 870 st på 3 minuter. Så lite träning till så kan jag nog slå mitt rekord. Så jag fick in ca 10 minuters rörelse idag. Inte så dåligt för en som hade somnat i soffan och tänkt hoppa över rörelsen.

Det blev inte så dåligt med rörelse ändå. Jag och Kärleken tog hundarna och gick en runda, ingen lång runda men det är inte det viktiga. Vi har små hundar som inte behöver långa promenader. Vi har valt ras efter min kapacitet. Så jag är stolt över mig själv, jag kunde gå i trapporna på jobb idag, jag har fått rörelse via wii och jag har gått en runda. Det är ett stort steg för mig som i höstas inte ens kunde gå upp för trappan så jag kom till min säng. Nu ska jag bara fortsätta att hålla det på denna nivån och inte rusa in i träningen och ta slut på kroppen. Det har jag ju gjort några gånger. Jag ska försöka hitta en bra rutin för att komma till simhallen också. Jag har inte varit där sedan i november när tom vattnet gjorde ont mot min hud. Men men det kommer det kommer.

Panikångestattacker

Jag är inte så glad för “fördelarna med”. Ofta handlar det om att man ska äta mindre, träna hårdare osv. Men just denna tycker jag är bra. Här har Må Bra lyckats. Jag följer Må Bra Feelgood på Facebook och jag gillar mycket som de delar.

Året innan jag och Kärleken träffades så var jag sjukskriven för utmattningssyndrom och panikångestattacker. Det enda som hjälpte mig när jag fick panikångestattackerna var att släppa allt jag höll på med och bara gå ut och gå. Det spelade ingen roll vad det var för väder, jag var tvungen att gå. Sedan dess har jag verkligen förstått hur bra något så enkelt som en promenad är. Det handlar inte om att du ska träna, att du ska gå ner i vikt, att du ska få bort godissug. Det handlar om din psykiska hälsa! Man brukar säga att ett äpple om dagen håller doktorn borta. Jag säger – en promenad om dagen håller doktorn borta. Givetvis är det inte så enkelt men det är en bra bit på väg iaf. Därav att jag har ett stegmål varje dag och att jag försöker att nå stegmålet varje dag. Jag har stegmål som är baserat utifrån vad jag gick dagen innan. Min Garmin Vivoactive 3 räknar ut det till mig.

Var snäll!

Jag hoppas att ni är snälla mot er själva! Lägg inte för stor press på er själva! Gör det ni kan, när ni kan det! Ingen är perfekt, det finns bara inte oavsett vad ni ser och hör i samhället! Är det något ni mår dåligt över så försök skjuta ut det utan för ditt medvetna, ta bort det ur ditt liv (om det går). Om du mår bra av att träna 7 dagar i veckan, gör det. Mår du bra över att sminka dig enligt alla konstens regler, gör det. Men när det blir ett måste, när det ger dåligt samvete för att det inte blir gjort. Då är det fel, då måste man ta sig en rejäl funderare på om det är något som ökar din livskvalité eller sänker den. Det man måste bestämma sig för är att ta ansvar för det liv man lever. Hur vill du forma ditt liv? Jag vill vara snäll mot mig själv men jag har svårt för det. Jag är min egna värsta kritiker.

Denna gjorde jag 2017 och hade som bakgrund på min Personliga almanack under ett helt år. Den är bra, den är talande och det är sann! Vi är alla lyckoknarkare, vi människor vill vara glada, nöjda och lyckliga. Om vi inte ser till så att vår själ är lycklig utan vi bara plågar våra kroppar, då når vi aldrig dit vi vill.

2022 får bli året då vi börjar bli snällare, mot alla men särskilt mot oss själva!

16 kommentarer

  1. Va kul att du fick jobba med chefen 😊 väldigt bra att du berömde henne för att hon va duktig med tanke på att hon aldrig jobbat så 😊. Ja ibland behöver man en spark i baken för att komma igång 😊..

    • Även chefer behöver få beröm. Alla som gör ett bra jobb ska få beröm. Beröm leder till leende och leende göra världen mjukare. <3
      Jag behöver ofta en spark i baken. hahaha

  2. Skönt när en chef kan ta på sig “arbetsskor” och jobba tillsammans med sin personal… Det gör vår chef och rektor också om det behövs =)

    • Min chef tvekar inte en sekund. Vi stängde halv ett och då åkte hon raka vägen till ett annat kontor som var kort om folk.
      Jag tycker att det är exakt så chefer ska vara men alla är långt ifrån det.

  3. Det är mitt ständiga nyårslöfte: att bli snällare mot mej själv. Ibland svårt, ibland hyfsat enkelt. Men aldrig plättlätt 🙂

  4. ja lite miljöombyte kan göra mycket faktiskt, bra att du hittat ett sätt som funkar för dig i panikångest attackerna, för mig hjälpte det med andningsövningar <3

  5. När jag blev erbjuden en chefstjänst på en avdelning där jag inte kunde verksamheten (på ett statligt företag) sa min blivande chef att det inte gjorde något att jag inte kunde verksamheten. Att jag inte skulle befinna mig på golvet för då skulle det sluta med att jag fyllde på toapapper till slut…

  6. Åh det är ju toppen när en chef kan rycka in så när det behövs!
    Härligt att du fick en liten spark i baken av Affe, och håller mig det om att det är viktigt att tänka på hälsan men man ska inte pressa sig själv för mycket.

    • Nä det gäller ju att hitta en balans och det har jag så himla svårt för. Jag antingen på eller av, att stanna någonstans mittemellan är inte riktigt något jag behärskar. Än, jag behärskar inte det än.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.