Alltså ni är ju helt fantastiska! Tack för alla kommentarer, allt stöd! Era ord har verkligen hjälpt mig och fått mig att förstå att det är inte min sorg att bära. Ja visst är det fruktansvärt det som har hänt men ingen av de inblandade är i min närhet, iaf vad jag vet nu.
Jag har pratat hela dagen känns det som, via sms, i telefon och på FB. Tänk vilket stöd vi kan vara för varandra om vi bara vågar prata. Så än en gång, tack!
Idag har jag tagit det lugnt och bara gjort saker som jag mår bra av. Jag köpte krukor till trädgården, planterade om blommor, hämtade barnen och åt glass med dem, suttit i trädgården och fotograferat. Det är med fingrarna i jorden eller med rumpan i vädret och kameran i händerna som jag mår som bäst.
Nu blir det lite bildkavalkad för jag har försökt mig på att fotografera ett bi (eller är det en blomsterfluga?) och det är inte så lätt som man kan tro, de är snabba små rackare och stressade också för de sitter inte på samma ställe särskilt länge.
Ett bi! Helt klart! Fina bilder!
Tack!