I min lilla lilla trädgård

I min lilla lilla trädgård där gror våren, där gror glädjen, där växer sprids lugnet.

Jag har inte riktigt fattat ännu att växter kan göra mig så glad. Jag är fortfarande inte bra på att sköta om plantor på det viset som de ska skötas om men dom verkar ju gilla mig iaf. Jag kan verkligen förstå farmor som alltid pratade med sina blommor, man får ju en relation till dom för man tittar till dom ofta och övervakar deras framsteg. haha

Jag kan ju inte ens med att ta bort maskrosen som växer sida om potatisen, den lyser upp så vackert.

Snart är det dags att klippa gräset och då vet jag att min lilla pärlhyacint ryker men det är det värt för doften av nyklippt gräs.

Tusenskönorna sträcker på sig i gräsmattan och lyser upp som små ljus överallt. De får mig att tänka på farfar, han gillade de där små blommorna men jag vet inte varför. Jag saknar att prata med farfar, han hade en historia om allt. Alltid en historia som gjorde att farfar satt med ögonen fyllda av tårar och rösten fylld av skratt och minne. Jag saknar farfars oro för mig, det var så kärt och omhuldande. Telefonen kunde ringa och farfars darriga röst hördes, jag blev så orolig Emma har du pengar till mat? så klart hade jag det (ja alltså jag levde ju på snabbmakaroner) men farfar kunde inte sluta oroa sig hur ska jag kunna äta om jag inte vet om du har mat. Käre lille farfar, som jag saknar honom!