Ibland blir längtan efter landet allt för stor. Tack och lov så har jag nära till landet eftersom svärfar och bonusÅsa bor på gård. Igår var vi på landet hos svärfar och njöt. Vi mår gott där allihop, Sid springer fritt, jag får andas lantluft, barnen får mysa med alla djuren och Kärleken kan få kivas med sin syster lite (ja bror också men det är sällsynt att han är hemma nuförtiden).
De små kisungarna har blivit lite större men är fortfarande lika söta. Det var svårt att lämna de igår, jag skulle lätt kunnat ta med mig en hem.
Sid tyckte också väldigt mycket om de. Puss puss, mitt på nosen!
Hästarna var som vanligt nyfikna och trodde nog att vi kom med något gott.
När jag kommer till svärfars så tänker jag alltid på min barndom, en gammal traktor, traktorvägar, klöverdoften, trädgårdsland och alla dofter som väcker minnena till liv. Tänk vilken fantastisk barndom jag har haft!
Både storken och gladan tycker om när svärfar har slått gräset. Jag förstår dem, det doftar sommar!
Jag vill bo på landet!
Åh, dem där barndomssomrarna! När man (jag) åkte hem till nån på landet och hoppade i höet, letade efter och gosade med kattungar.. Sen åkte man hem och tjatade sig blå efter en egen katt 🙂 Man längtar allt!
Eller när man blev passad av nån av pappas (kyrkans) tonåringar på en gård och satt mellan korna och slog ihjäl fästingar så det skvätte om det.. 🙂
Och smultron på strån.. Nu vill jag ha sommar!
Jaaaa sommar!!!